I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Hej, jag heter Benjamin Harf (fd Packalén) och skriver nu inlägg nr 2 av min serie på tre blogginlägg i alumnstafetten här på inside.arcada.fi.

För ca fyra år sedan läste jag en bok som fick mig intresserad av lära mig mera om hur jag organiserar mitt arbete och vad jag egentligen sätter min tid på. Det var frågan om “Getting Things Done” den så kallade GTD-metoden. Genom att själv identifiera hur jag jobbar och vad jag sätter min tid på kom jag fram till vilka delar av metoden jag skulle ta i bruk. I och med att jag länge jobbat för ett pappersfritt kontor gällde det för mig att välja ett digitalt verktyg för att organisera mitt arbete och mitt liv. Valet föll i början på Things men övergick senare till Apples Reminders.

Jag identifierade ganska snabbt att en fiende för min produktivitet var e-posten. Den avbröt mig ofta och flyttade min koncentration från en sak till en annan. I och med att e-posten även är missbrukad (reklam, späm, onödiga CC mm.) lät jag lågt prioriterade ärenden störa min koncentration på ärenden med hög prioritet. Mitt arbete går ut på att delta i många arbetsmöten, personliga möten, utvecklingsarbeten mm. En gång då jag efter en produktiv dag öppnade e-posten och där väntade 83 stycken olästa e-post på mig beslöt jag att det får vara nog.

Nu har jag över två år aktivt jobbat med att själv vara herre över min “to-do”. I min organisation med 16 medarbetare har vi slopat e-post för intern kommunikation. Istället använder vi chatverktyg och samarbetar kring delade objekt via molntjänster. Den interna kunskapsspridningen sköts via vår slutna Facebook-grupp. Jag har för mig själv satt upp regler vad som får avbryta mig i mitt arbete. Som exempel har den interna chatten hög prioritet medan jag stängt av alla notiser om nya e-post och kollar dem max två gånger per dag. Mängden e-post har minskat markant och sköts undan ganska snabbt.

I dag är jag mera produktiv i mitt arbete och kan själv bättre påverka planeringen av min tid. Som ett positivt fenomen märkte jag nyligen då jag kom hem från en två veckors semester att jag inte hade två veckors “ogjort arbete” att ta igen.

Min point är att det lönar sig att fundera vad man sätter sin tid på, hur man organiserar den, med vilka prioriteringar och vad det leder till för resultat, på vilken tid. Det kan kännas som en självklarhet men är det så? Vi kan väl konstatera att alla styr långt och mycket över sin egen arbetstid och kan med relativt enkla metoder öka sin produktivitet, samtidigt som man minskar arbetsbördan.

/Benjamin

Under det senaste året av mitt företagarliv har ordet fokus varit ett av mina ledord. Att hitta fokus i det jag gör. Då jag startade Jokowski år 2011, så var det allt annat än fokus som gällde. Jag hade så mycket idéer och så mycket drivkraft som måste få utlopp så jag skapade mindmap efter mindmap med idéer som jag skulle förverkliga. Jag jobbade också mycket med att skapa nätverk och skapa ett namn om mig. Mycket handlade om att försöka få så mycket jobb som möjligt så att företaget skulle börja bära sig. Jag hade också en tanke vid ett skede att ganska snabbt växa och anställa mer folk hela tiden, men det visade sig snabbt att vara så dyrt så jag bytte kurs för min verksamhet.

Min driftighet går i en berg-och-dal bana. Då jag är på topp så sprutar jag av idéer och startar projekt och då jag åker ner för backen så tar jag tillvara alla dom idéer och alla de tankar jag har skrivit ner och förverkligar dem.

Att våga satsa på några kort och säga nej till andra uppdrag är ju företagarens gissel för du vet ju aldrig om det bär sig i längden och om du klarar av att med dom valen skapa tillväxt. Då du jobbar med kultur och media så jobbar du ändå alltid ganska kortsiktigt trots att projekten kan tendera att vara fleråriga.

Jag har lovat mig själv att fokusera på två stora projekt åt gången. Det ena projektet som är konstant är Tom Stenback som ju är en start-up och där jag sköter PR, artistrelationer, kundrelationer, administration och finansiering och det andra är något av Jokowskis stora projekt. För tillfället är det utställningen BY.

Men ibland måste man välja bort det roliga för att sköta det som måste skötas. Tom var i London i helgen på London Bass Guitar Show för att träffa musiker, vänner, göra intervjuer och filma folk vi jobbar med. Allt detta för att sälja fler basgitarrer. Gissa om jag inte skulle ha velat vara med och åka in i bubblan där livet är en fest och musikerna står och prisar våra produkter. Men den här gången behövde jag vara med vår fyra åriga son, skriva bidragsansökningar för BY-projektet, fixa med utställningskatalogen innan den skulle i tryck, gå på en premiär för Unga Scenkompaniet där jag är styrelsens ordförande. Där lades fokusen den här gången.

Fokus, fokus, fokus för att spela korten rätt så att det leder till bra omsättning och tillväxt. Utmanande och fascinerande. Hur fokuserar ni? Tycker ni att det är svårt att hålla fokus?

/Johanna

Johanna Stenback är en entreprenör och Arcadaalumn som njuter av att få bestämma själv över sina dagar i med- och motgång. Hon bloggar om höga ambitioner, livet som kulturentreprenör, ledarskap och coola basister.

I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Hej, jag heter Benjamin Harf (fd Packalén) och har just tagit emot kaveln i alumnstafetten. Är med i alumnrådet och ser all kommunikation mellan studenter, personal och oss alumner som positiv. Min del av alumnstafetten kommer att bestå av en serie på tre blogginlägg:

1. Arbetslivet och examen
2. Produktivitet i arbete
3. Företagande

Jag studerade under tiden då Arcada fanns på tre olika enheter; Hagalund, Drumsö och Sturegatan. Dimissionen hade jag den stora äran att få uppleva i det nya Arcadahuset där jag fick min ingenjörsexamen 2005. Under min studietid var jag aktiv i såväl ämnesföreningar som studerandekår. I dag leder jag Fortbildningscentrum Prakticum som prorektor.

Under min tid som tutor i ASK hade jag tillsammans med mina “tutorvänner” förmånen at få informera om (läs sälja) Arcada ute på andra stadiets läroanstalter. Förutom att det var ofantligt roligt var det även mycket lärorikt och visade sig senare vara starten på min karriär inom utbildningsbranschen. Den vanligaste frågan som dök upp var: hur mycket får man betalt som tradenom, ingenjör, fysioterapeut, medianom osv. Som många vet så har den frågan inget svar. Det som däremot på ett ungefär går att svara på är vilken utgångslön man kan få eller vad arbetet går ut på i en viss befattning.

Redan inom den grundläggande utbildningen blir vi på något sätt jätte examensfokuserade. Säkert har även samhället med statuspress osv. en påverkan här. Jag själv tror starkt på att hålla fokus på vad man vill arbeta med och låta det utforma vad man skall studera / vilka examina man skall avlägga.

För att förtydliga mitt budskap tar jag här ett exempel från kulturbranschen och medianomer. De senaste åren har antalet studieplatser minskat inom kulturbranschen. Här räknar man med ett minskat behov av arbetskraft inom “traditionell” radio, TV och film. Dock finns ett stort behov av “medianomkunnande” i arbetslivet. Bara den explosionsartade införande av social media i företag och organisationer har lett till ett behov av mediafostran, snabbt producerade kortfilmer, modern marknadsföring mm. Så gott som varenda bil, teknisk pryl, produkter och tjänster presenteras i dag i form av film och modern webbproduktion. Medianomkunnande behövs alltså, men till många fler branscher än tidigare.

Jag har själv haft stor nytta av att bredda mina studier (teknik, ekonomi och pedagogik) så gott det gick och att jobba inom flera branscher. Det att jag jobbat inom el-branschen samt varit företagare inom restaurang- och logistikbranschen har egentligen gett mig förutsättningar att utöva mitt yrke i dag. Jag är glad att se hur Arcada i dag ger möjlighet att bredda studier inom flera olika branscher och hoppas utvecklingen fortsätter så att möjligheten är ännu större i framtiden. Jag vill poängtera att det förstås är viktigt att ha sin bransch/sitt område där man har ett starkt kunnande som bas för att bredda så långt som möjligt.

“Arbetslivet är ingen examen, men en “bred” examen ger dig stora möjligheter i arbetslivet.”

Med det här inlägget vill jag uppmuntra ni studenter att utöver att ha examen som målsättning i ett tidigt skede fundera på hur ni skall bredda ert kunnande med tanke på ert “marknadsvärde” på arbetsmarknaden / inom er bransch.

En riktigt trevlig fortsättning på våren! Hoppas på mycket sol och värme.

/Benjamin