Anne Lindgren studerar fysioterapi för andra året på Arcada. Hon bloggar om hur det är att studera som lite äldre och om hur hon försöker förverkliga nya och gamla drömmar.

Min kom-ihåg-lista efter att ha jobbat några månader på en demensavdelning:

– Fast en person inte mera förstår tid och rum känner människan lika mycket som förut. Glädje, värme, trygghet, oro och sorg finns där. En kram, en smekning eller att ta någon i handen är aldrig fel i rätt stund.

– Gå med i diskussionen på det plan som den dementa för. Även om sammanhanget är svårbegripligt eller inte överhuvudtaget betyder något kan man alltid flika in med ett just så, jag förstår eller upprepa det sista personen sa. Ofta märkte jag att personen lugnade sig då jag diskuterade en stund om någonting som inte alls för mig var logiskt men nog för den dementa.

– Fokusera på rätt sak. Även om köket skall putsas så är det klienterna som behöver största delen av min tid

– I början tog jag spontant tag under armen – vid armhålan – ifall det var någon med dålig balans som skulle ledas. Men det är mycket bättre att ta tag i handen och föra framåt och samtidigt visa riktningen. Samma gäller när någon med svaga lårmuskler skall upp från en stol – hjälp till genom att ta tag i båda händerna och gunga fram och tillbaka tills man med lite fart kan föra personen upp och stå. Det ena benet kan sättas lite framom det andra vilket underlättar rörelsen.

– Kom ihåg att trycka upp sängarna på högre nivå – för min egen ryggs skull – då jag sköter om klienter i sängen.

– Gå aldrig med i skitsnack om någon annan i personalen.

– Visa uppskattning ifall jag har en bra chef (vilket jag hade). Avdeldningschefens kompetens är viktig och avgörande för stämningen på avdelningen

Tyvärr har jag inte läst teori gällande demensvård ännu. Men jag lär mig bäst genom learning by doing, så när jag väl kommer att läsa den evidensbaserade teorin hoppas jag att jag känner igen mina tankar.

/Anne