I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Hej, jag heter Benjamin Harf (fd Packalén) och skriver nu inlägg nr 2 av min serie på tre blogginlägg i alumnstafetten här på inside.arcada.fi.

För ca fyra år sedan läste jag en bok som fick mig intresserad av lära mig mera om hur jag organiserar mitt arbete och vad jag egentligen sätter min tid på. Det var frågan om “Getting Things Done” den så kallade GTD-metoden. Genom att själv identifiera hur jag jobbar och vad jag sätter min tid på kom jag fram till vilka delar av metoden jag skulle ta i bruk. I och med att jag länge jobbat för ett pappersfritt kontor gällde det för mig att välja ett digitalt verktyg för att organisera mitt arbete och mitt liv. Valet föll i början på Things men övergick senare till Apples Reminders.

Jag identifierade ganska snabbt att en fiende för min produktivitet var e-posten. Den avbröt mig ofta och flyttade min koncentration från en sak till en annan. I och med att e-posten även är missbrukad (reklam, späm, onödiga CC mm.) lät jag lågt prioriterade ärenden störa min koncentration på ärenden med hög prioritet. Mitt arbete går ut på att delta i många arbetsmöten, personliga möten, utvecklingsarbeten mm. En gång då jag efter en produktiv dag öppnade e-posten och där väntade 83 stycken olästa e-post på mig beslöt jag att det får vara nog.

Nu har jag över två år aktivt jobbat med att själv vara herre över min “to-do”. I min organisation med 16 medarbetare har vi slopat e-post för intern kommunikation. Istället använder vi chatverktyg och samarbetar kring delade objekt via molntjänster. Den interna kunskapsspridningen sköts via vår slutna Facebook-grupp. Jag har för mig själv satt upp regler vad som får avbryta mig i mitt arbete. Som exempel har den interna chatten hög prioritet medan jag stängt av alla notiser om nya e-post och kollar dem max två gånger per dag. Mängden e-post har minskat markant och sköts undan ganska snabbt.

I dag är jag mera produktiv i mitt arbete och kan själv bättre påverka planeringen av min tid. Som ett positivt fenomen märkte jag nyligen då jag kom hem från en två veckors semester att jag inte hade två veckors “ogjort arbete” att ta igen.

Min point är att det lönar sig att fundera vad man sätter sin tid på, hur man organiserar den, med vilka prioriteringar och vad det leder till för resultat, på vilken tid. Det kan kännas som en självklarhet men är det så? Vi kan väl konstatera att alla styr långt och mycket över sin egen arbetstid och kan med relativt enkla metoder öka sin produktivitet, samtidigt som man minskar arbetsbördan.

/Benjamin

Under det senaste året av mitt företagarliv har ordet fokus varit ett av mina ledord. Att hitta fokus i det jag gör. Då jag startade Jokowski år 2011, så var det allt annat än fokus som gällde. Jag hade så mycket idéer och så mycket drivkraft som måste få utlopp så jag skapade mindmap efter mindmap med idéer som jag skulle förverkliga. Jag jobbade också mycket med att skapa nätverk och skapa ett namn om mig. Mycket handlade om att försöka få så mycket jobb som möjligt så att företaget skulle börja bära sig. Jag hade också en tanke vid ett skede att ganska snabbt växa och anställa mer folk hela tiden, men det visade sig snabbt att vara så dyrt så jag bytte kurs för min verksamhet.

Min driftighet går i en berg-och-dal bana. Då jag är på topp så sprutar jag av idéer och startar projekt och då jag åker ner för backen så tar jag tillvara alla dom idéer och alla de tankar jag har skrivit ner och förverkligar dem.

Att våga satsa på några kort och säga nej till andra uppdrag är ju företagarens gissel för du vet ju aldrig om det bär sig i längden och om du klarar av att med dom valen skapa tillväxt. Då du jobbar med kultur och media så jobbar du ändå alltid ganska kortsiktigt trots att projekten kan tendera att vara fleråriga.

Jag har lovat mig själv att fokusera på två stora projekt åt gången. Det ena projektet som är konstant är Tom Stenback som ju är en start-up och där jag sköter PR, artistrelationer, kundrelationer, administration och finansiering och det andra är något av Jokowskis stora projekt. För tillfället är det utställningen BY.

Men ibland måste man välja bort det roliga för att sköta det som måste skötas. Tom var i London i helgen på London Bass Guitar Show för att träffa musiker, vänner, göra intervjuer och filma folk vi jobbar med. Allt detta för att sälja fler basgitarrer. Gissa om jag inte skulle ha velat vara med och åka in i bubblan där livet är en fest och musikerna står och prisar våra produkter. Men den här gången behövde jag vara med vår fyra åriga son, skriva bidragsansökningar för BY-projektet, fixa med utställningskatalogen innan den skulle i tryck, gå på en premiär för Unga Scenkompaniet där jag är styrelsens ordförande. Där lades fokusen den här gången.

Fokus, fokus, fokus för att spela korten rätt så att det leder till bra omsättning och tillväxt. Utmanande och fascinerande. Hur fokuserar ni? Tycker ni att det är svårt att hålla fokus?

/Johanna

Johanna Stenback är en entreprenör och Arcadaalumn som njuter av att få bestämma själv över sina dagar i med- och motgång. Hon bloggar om höga ambitioner, livet som kulturentreprenör, ledarskap och coola basister.

I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Hej, jag heter Benjamin Harf (fd Packalén) och har just tagit emot kaveln i alumnstafetten. Är med i alumnrådet och ser all kommunikation mellan studenter, personal och oss alumner som positiv. Min del av alumnstafetten kommer att bestå av en serie på tre blogginlägg:

1. Arbetslivet och examen
2. Produktivitet i arbete
3. Företagande

Jag studerade under tiden då Arcada fanns på tre olika enheter; Hagalund, Drumsö och Sturegatan. Dimissionen hade jag den stora äran att få uppleva i det nya Arcadahuset där jag fick min ingenjörsexamen 2005. Under min studietid var jag aktiv i såväl ämnesföreningar som studerandekår. I dag leder jag Fortbildningscentrum Prakticum som prorektor.

Under min tid som tutor i ASK hade jag tillsammans med mina “tutorvänner” förmånen at få informera om (läs sälja) Arcada ute på andra stadiets läroanstalter. Förutom att det var ofantligt roligt var det även mycket lärorikt och visade sig senare vara starten på min karriär inom utbildningsbranschen. Den vanligaste frågan som dök upp var: hur mycket får man betalt som tradenom, ingenjör, fysioterapeut, medianom osv. Som många vet så har den frågan inget svar. Det som däremot på ett ungefär går att svara på är vilken utgångslön man kan få eller vad arbetet går ut på i en viss befattning.

Redan inom den grundläggande utbildningen blir vi på något sätt jätte examensfokuserade. Säkert har även samhället med statuspress osv. en påverkan här. Jag själv tror starkt på att hålla fokus på vad man vill arbeta med och låta det utforma vad man skall studera / vilka examina man skall avlägga.

För att förtydliga mitt budskap tar jag här ett exempel från kulturbranschen och medianomer. De senaste åren har antalet studieplatser minskat inom kulturbranschen. Här räknar man med ett minskat behov av arbetskraft inom “traditionell” radio, TV och film. Dock finns ett stort behov av “medianomkunnande” i arbetslivet. Bara den explosionsartade införande av social media i företag och organisationer har lett till ett behov av mediafostran, snabbt producerade kortfilmer, modern marknadsföring mm. Så gott som varenda bil, teknisk pryl, produkter och tjänster presenteras i dag i form av film och modern webbproduktion. Medianomkunnande behövs alltså, men till många fler branscher än tidigare.

Jag har själv haft stor nytta av att bredda mina studier (teknik, ekonomi och pedagogik) så gott det gick och att jobba inom flera branscher. Det att jag jobbat inom el-branschen samt varit företagare inom restaurang- och logistikbranschen har egentligen gett mig förutsättningar att utöva mitt yrke i dag. Jag är glad att se hur Arcada i dag ger möjlighet att bredda studier inom flera olika branscher och hoppas utvecklingen fortsätter så att möjligheten är ännu större i framtiden. Jag vill poängtera att det förstås är viktigt att ha sin bransch/sitt område där man har ett starkt kunnande som bas för att bredda så långt som möjligt.

“Arbetslivet är ingen examen, men en “bred” examen ger dig stora möjligheter i arbetslivet.”

Med det här inlägget vill jag uppmuntra ni studenter att utöver att ha examen som målsättning i ett tidigt skede fundera på hur ni skall bredda ert kunnande med tanke på ert “marknadsvärde” på arbetsmarknaden / inom er bransch.

En riktigt trevlig fortsättning på våren! Hoppas på mycket sol och värme.

/Benjamin

I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Vad innebär det att vara ledare? Hur skall man vara? På vilket sätt kan man inspirera folk?

Jag började öva på att vara ledare som ordförande i ASKen och blev biten direkt! Det som fascinerade mig var att få uppmuntra folk att vara aktiva, att vara kreativa och skapa nya idéer och att vara med där det händer, sitta på möten med Henrik Wolff och sådant där. Tänk att man kan få kicks av att sitta på frukostmöte med Henrik!? Att bli ledare och få ett stort ansvar som ordförande för en studerandeförening är ett stort ansvar för en som är 20+, speciellt då man ju i den åldern tror sig ha massor med erfarenhet och åsikter, men egentligen inte har någon livserfarenhet att luta sig tillbaka mot, ej heller hade jag erfarenhet av arbete i en studerandekår från tidigare. Men jag blev helt fast ändå och lärde mig mycket. Speciellt lärde jag mig massor av dem som jag samarbetade med i Arcadas studentföreningar och dom andra yrkeshögskolornas studerandeföreningarna.

Nu har jag fungerat som ledare några år (läs ca 16 år) och märker hur jag utvecklas hela tiden i takt med att jag samlar på mig mer livserfarenhet. Och alla är ju ledare på ett eller annat sätt, ni leder alla ert eget liv. Efter att ni har flyttat hemifrån och börjat studera så måste ni göra era egna beslut och leda er egen utveckling, fast det ju skulle vara skönt att ha en mamma som kunde komma in och göra besluten ibland. Mitt ledarskap baserar jag väldigt mycket på att vara lyhörd, lära mig av andras misstag, skapa frihet under ansvar för min organisation, vara positiv och luta mig mot min erfarenhet.

Att vara ledare på en arbetsplats där du har personalansvar innebär enligt mig att du hela tiden visar riktningen för din personal, jobbar ständigt mot ett uttalat mål, men främst finns där för din personal för att coacha dem i sitt arbete och driva dem att överträffa sig själv så ofta som möjligt så att din grupp kan nå nya goda och utvecklande resultat hela tiden. Som ledare med ett personalansvar kan du inte räkna med att du har så väldigt mycket tid för dig själv där du får tänka, utan du har en personal att leda och en ledningsgrupp att rapportera till. Dessutom har du också resultatkrav. Men att skapa ett gemensamt mål med din personal och skapa resultat tillsammans är kicks som är otroligt belönande.

Hur skall man då vara som ledare? Lyhörd och konstruktiv som håller vad man lovar. Tänk på hurudan chef du själv skulle vilja ha och försök uppfylla dina egna krav, då har du kommit ganska långt som ledare. Kom också ihåg att då du är ledare med personalansvar så är du inte längre en fullvärdig medlem av den grupp som du leder för du är ju chefen. Det betyder också att du inte skall stanna kvar på företagets fester för länge och supa dig redlös pga av att du är stressad, eller börja gråta över ditt privatliv eller något som händer på jobbet. Din personal tycker att sådant är litet pinsamt…. Dessutom är det dom som skall få sitta och snacka skit om dig, det är bl.a. därför du får en högre lön än dom.

På vilket sätt skall man inspirera folk? Genom att brinna för det du gör, tro på det och ha en drivkraft. Då inspirerar du också andra att göra sitt yttersta och ge järnet för det ni arbetar med. Kom ihåg att det humör du utstrålar på morgonen då du kommer till jobbet kommer att ge grund för vilken feeling hela gruppen har resten av dagen. Är du arg så kommer personalen att undvika dig, är du bekymrad blir gruppen osäker, är du glad, lugn och utstrålar positiv och konstruktiv kämpaglöd så har du gruppen med dig hela dagen.

Allt det här baserar ju sig på mina erfarenheter som ledare både med personalansvar och som nu då jag leder projekt som är uppbyggda av mycket freelancepersonal.

Och ett sista tips om du vill bli en bättre ledare – använd dig av dom äldre, skaffa dig en mentor som hjälper dig med råd och i din karriärsutveckling och som också kan fungera som roskis då du behöver prata skit om din personal och din egen chef. Du behöver få prata av dig, men vid något skede orkar inte kompisar, familjen, din partner och/eller kollegerna lyssna på dig längre då finns mentorn där istället som hjälper dig att se saker från olika synvinklar.

Och känner du leda över att leda, sluta leda en större grupp, byt jobb och led dig själv. En ledare som sitter på sin post bara pga sin höga lön gör ingen glad.

Lycka till!

Johanna

I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Mitt namn är Johanna Stenback, tidigare hette jag Lindström och jag började studera på Arcada år 1997 och blev klar år 2003. Det var då på den gamla goda tiden då man fick studera nästan hur länge som helst. Så i praktiken var jag fyra år i skolan och sedan började jag jobba vilket innebar att slutarbetet blev på hälft och halkade efter. Jag är glad över att jag ryckte upp mig och fick slutarbetet gjort så att jag fick en examen. Jag gör ju egentligen ingenting konkret med min titel som Medianom YH, men om jag söker jobb någon gång så tror jag att det är positivt att visa att jag slutförde studierna.

Under mina år på Arcada satt jag mer i möten och på fester än i studiebänken. Det var via uppstarten av Arcadas studerandekår och alla förtroendeuppdrag både i TLK och ASK som jag lade en grund för det jag nu jobbar med, att producera och leda projekt inom den kreativa branschen. Att praktiskt få lära sig hur man leder föreningar och att få träffa så mycket mänskor som jag gjorde under min studietid gav mig massor och det är egentligen nu då jag är 35 år som alla kontakter på riktigt betalar sig tillbaks, det är nu som jag behöver mina nätverk för att enklare komma vidare i mitt arbete.

Jag jobbade 9 år på YLE som producent för undomsprogram, aktualiteter, underhållning och livsstil både i radio och tv. År 2011 beslöt jag mig för att bli egenföretagare och startade mitt produktionsbolag Jokowski på samma gång som vi gjorde om min mans företag till ett internationellt aktiebolag. Jokowski är främst ett produktionsbolag för kultur-, evenemangs och audiovisuella produktioner medan Tom Stenback producerar handgjorda basar och audioprodukter. Ni kan kolla www.jokowski.fi ochwww.facebook.com/tomstenbackltd för att läsa mer om företagen.

År 2002 flyttade jag från Helsingfors till Vasa med alla fördomar som man bara kan ha för Österbotten och österbottningarna. Visst tog det mig ett år ungefär att förstå dialekterna, men jag stortrivs i den dynamiska, innovativa, nyskapande och driftiga miljö som Vasa erbjuder. Jag har samarbetspartners för mina projekt både i Helsingfors och Ekenäs och befinner mig ofta i Helsingfors och tycker att det är litet synd att vägen från Helsingfors till Vasa är mentalt mycket längre än vägen från Vasa till Helsingfors.

Under hela den tid som har gått sedan jag har blivit utexaminerad har jag haft en kontakt med Arcada sådär till och från, men nu då alumnverksamheten verkligen har fått fart så har jag mycket aktivare jobbat med Arcada och speciellt Mia Ingman. Jag är en del av alumnrådet och nu den här hösten samarbetade Jokowski och Arcada med att aktivera en alumnverksamhet i Österbotten. Att söka upp de Arcada alumner som finns i Österbotten och skapa en gemensam plattform. Vårt samarbete resulterade i en väldigt lyckad träff i Vasa och jag hoppas att vi kan spinna vidare på detta och aktivera mer Arcadianer som bor i Österbotten.

För mig är det viktigt att delta i alumnverksamheten eftersom det ger mig hjälp i mitt företagande, jag träffar spännande mänskor och det känns utvecklande. Dessutom ger det mig en möjlighet att ha en plattform för en naturlig kontakt till studerande för att kunna se vilka personer som snart kommer ut på marknaden och vilken drivkraft det finns hos dem.

/Johanna

I alumnstafetten läser du om livet efter att du vandrat ut genom högskolans portar. Alumner turas om att dela med sig om arbetslivet, gamla minnen eller bara några tankar för dagen.

Staden av motpoler

Måste vara New York. Här finns människor från alla olika håll i världen – varav vissa lever ett ultrahälsosamt liv, är veganer eller raw-foodister och yogar/mediterar dagligen; vissa bygger sitt liv enligt den enorma “sociala scenen” med fester alla dagar i veckan och tider på dygnet, alkohol, droger och sex (om man har ett sug efter action sa är New York minsann den rätta staden); och så finns det såklart även de som verkligen måste kämpa hårt for varenda cent.

I New York kan man också hitta all slags mat. Mat från alla länder, den hälsosammaste maten, och också den ohälsosammaste. Den senaste grejen är “cronuts” – en kombination av donitz och croissant, som folk köar i timmar på morgonnatten för att få tag i (New Yorkare älskar att köa, eftersom det är ett tecken på att man snart kommer att få uppleva något storartat).

Jag behöver säkert inte poängtera att det kan vara lite utmanande att finna en lämplig balans i sitt liv om man bor i New York. Även jag har ibland svårt, eftersom jag å ena sidan hatar att gå miste om någonting spännande som händer och är känd för att vilja vara överallt samtidigt, men å andra sidan behöver jag mer balans och rutin i mitt liv. T.ex. så älskar jag dans, och har fortsatt hålla på med det i New York efter att ha dansat ca 15 år i Finland, men jag märker att det är svårt t.o.m. att hinna gå på danstimme varje vecka eftersom det alltid händer något.

Mitt jobb som holistisk hälsocoach

Det som inspirerade mig till att börja arbeta som hälsocoach var just det att jag dels jobbar inom matindustrin och ville lära mig mer om vad som egentligen är hälsosamt, och hur det vi äter påverkar våra kroppar och vårt inre. Och dels var det att jag såg hur många människor här i New York som skulle ha nytta av en coach. Jag kände själv att jag skulle ha nytta av det – visst, det finns personliga tränare på gym, men de arbetar ju bara med en del av ens hälsa, motion. Hur är det med människorelationer, karriär, matvanor, och välmående överlag? Allting handlar ju om att finna balans. Främst fascinerar det mig att vi ju faktiskt alla är så olika, så individuella, och det är omöjligt att dra alla över samma kam. Så i mitt klientarbete gillar jag att syssla med olika tester, där klienten får besvara en mängd frågor, och på basen av svaren kan vi tillsammans experimentera med olika livsstilar och matvanor för att komma fram till vad som bäst passar dem. En del mår bäst av att lämna bort mjölk- och spannmålsprodukter, medan andra behöver rikligt med kolhydrater för att ha tillräckligt energi. Det är viktigt att ta reda på vilken sorts typ man själv är, för att kunna uppnå sin fulla potential, tycker jag. En annan sak jag ofta märkt då jag jobbat med klienter är att det kan vara en liten sak som hindrar klienten från att må bra – såsom t.ex. att han/hon inte dricker tillräckligt vatten, eller inte kommer överens med en kollega. Holistisk hälsa handlar om alla de olika faktorerna som påverkar vårt välmående.

Hälsovårdssystemet i USA är absolut inte lika bra som i Finland. Jag har lagt märke till hur kommersiellt allting är, och hur det fokuseras så otroligt lite på förebyggande, och istället desto mer på åtgärder då ett sjukdomsfall redan konstaterats. Det tycker jag är otroligt. Men det är ju åtgärderna – medicinindustrin – som drar in mest pengar. Jag tror och hoppas att det i framtiden kommer att finnas en mer naturlig plats for holistiska hälsocoachar i samhället. For tillfället finns det en del människor som söker sig till oss, men det är ännu inte en norm. Största delen av mina privata klienter har varit personer som redan vet rätt mycket om hälsa men som helt enkelt vill lära sig mera och söker stöd med att nå sina mål. Nu, som vårt företags hälsocoach, får jag däremot arbeta med folk från olika samhällsklasser, och det är både utmanande, annorlunda, och väldigt värdefullt.

En annan grej jag tror att är viktig, är att vi hälsocoachar inte framställer oss själva som något slags “perfekta människor” som bara äter grönsaker och quinoa, och pressar vår egen juice. Som sagt, det handlar om balans. Så länge man har balans kan man äta vad man vill, tycker jag! Ifall vara potentiella klienter tror att de måste vara perfekta, så kommer ju tröskeln att vara mycket högre för dem att söka sig till oss. Det handlar mer om att forma en relation där vi öppet kan tala om problemen och målsättningarna, och komma fram till en plan som kan funka for dem.

Annika Sundberg
Marknadsföringschef & Holistisk Hälsocoach
Gourmet Guru, NYC