Arcadabloggen

Följ med bakom kulisserna på Högskolan Arcada i Helsingfors
Header

På filmfestival i Berlin

04.04.2014 09.54 | Skriven av Arcada i Arcada i världen | Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för På filmfestival i Berlin)

anne

Ganska exakt för en månad sedan höll jag på och packa min resväska i panik och försökte se till att jag kommit ihåg att ta med allt jag behövde för min resa. Jag och en till Arcada elev, Pietari Syväjärvi, var bland de 24 film studeranden som blivit vald för att åka till Berlin för att delta i Berlinale couch surfing programmet. Berlinale är alltså en av världens största filmfestivaler som i år ordnades den för 64:de gången.

Det var filmskolan i Berlin, dffb, som på hösten hade skickat ut inbjudan för programmet till alla filmskolor i Europa och lite till. Man skulle skicka en ansökan, och i Januari fick de valda veta om att få vara med. Detta betydde att man hade en soffa att sova på hos någon av dffb eleverna och fick en accredations pass till själva filmfestivalen. Även en festmiddag ordnades första kvällen så vi kunde bekanta oss med varandra. Det man inte visste i förväg var mängden av köande för att komma åt biljetter till de mer populära filmerna, eller köandet på själva biograferna i förhoppning att man skulle rymmas in också utan en biljett.

Under mina dagar i Berlin åt jag en massa asiatisk mat, yrade runt ensam och vilsen, bekantade mig med många andra film studeranden från andra länder, såg några jätte dåliga och några riktigt bra filmer, och försökte se till att också ha tid med att se själva staden. Den filmen jag definitivt skulle rekommendera er att se, ifall ni bara har möjligheten, är en norsk film som heter “Blind” som är regisserad av Eskil Vogt. Och av sevärdheterna i Berlin tycker jag den absolut bästa är djurparken. På riktigt – den är inte enbart för barnfamiljer, den är för alla.

Bilder från djurparken (och lite annat också) finns på min fotoblogg, så ta gärna en titt: http://rajalaphotography.blogspot.fi/2014/03/penguining-berlinale-2014.html

Dessutom blev jag inbjuden till Radio Vega för att tala om resan. Intervjun finns ännu några veckor på Yle Arenan: http://areena.yle.fi/radio/2141439?start=42m28s (intervjun startar vid 42:30).

/Anne Rajala

Broschyren

14.11.2013 14.17 | Skriven av Arcada i Studieliv | Utbildning - (Kommentarer inaktiverade för Broschyren)

Anne Lindgren studerar fysioterapi för andra året på Arcada. Hon bloggar om hur det är att studera som lite äldre och om hur hon försöker förverkliga nya och gamla drömmar.

Hittade mig idag i Arcadas nya broschyr. Jag hade nästa glömt bort att de intervjuade mig där i maj. Smålog åt följande mening i ingressen: ”Vissa hittar svaret redan i ung ålder, andra behöver mera tid på sig och kryper kanske till och med förbi 30-strecket innan de vet.”

Oj, nu känner jag mig gammal OCH slow. Haha! Vi får hoppas att Arcada inte fylls med vilsna 40-åringar nästa år. Inte för att det skulle vara något större fel på det, men JAG är ju inte i så fall mera speciell, bara en i mängden av livsmeningssökande medelålders.

Benjamin är Finlands enda Prezi-ambassadör

14.11.2013 14.02 | Skriven av Arcada i Arbetspraktik | Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för Benjamin är Finlands enda Prezi-ambassadör)

För många av oss här på Arcada är Benjamin Holm ett bekant ansikte. Men få vet kanske att Benjamin, som till vardags studerar turism, är Finlands enda Preziambassadör. Med hjälp av Prezi bygger du snygga och mer visuella presentationer, en kunskap som Benjamin nu gärna vill dela med sig av till oss alla.

– Första gången jag hörde talas om Prezi var 2011 när jag började studera på Arcada. I en kurs fick vi bekanta oss med olika verktyg, och jag fastande genast för det visuella sättet att presentera, förklarar Benjamin Holm.
I april tidigare detta år såg han att Prezi i San Fransisco sökte ambassadörer i högskolor och univerisitet med uppgiften att hjälpa till att utbilda studenter i hur man använder verktyget.
– Jag jobbade flera dagar med att sätta ihop min CV, en så kallad Prezumé, och efter en månad fick jag kallelse till intervju, berättar Benjamin.
I dag är han Finlands enda Preziambassadör, och Arcada därmed Finlands enda Prezi-högskola. Han får ingen lön för sitt arbete, men deltar varje månad i Prezis-webbseminarier och kommer om ett år, när samarbetet avslutas, att få ta emot ett letter of recommendation från Prezi.

Under hösten och våren kommer Benjamin också att hålla workshopar för studenter och personal vid Arcada som är intresserade av att lära sig mer om Prezi.
– Dessutom samarbetar jag redan nu med företagsekonomistudenterna inför deras företagspresentationer och ska även lära 40 studenter använda verktyget inför ett samarbete med Fazer som avslutas i december, säger Benjamin.

Mer information om de kommande workshoparna kommer senare, så håll utkik. Dessutom medverkar Benjamin på Arcadas rekrymässa My Future Work den 21 januari, där han lär ut hur man skapar en CV med hjälp av en Prezi-presentation.

Intresserad av att se en Prezi-presentation? Klicka här för att se en presentation som Benjamin och hans tre studiekompisar gjort i en kurs för marknadsföring på Arcada.

Höstvisan

14.11.2013 13.55 | Skriven av Arcada i Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för Höstvisan)

Anne Rajala läser första året på Film och television-utbildningen på Arcada. Hon har passion för bild, musik och pingviner. Försöker bl.a. komma ihåg hur man talar svenska.

Då jag var på lågstadiet hade vi som en tradition att varje termin uppträda med ett skådespel eller någon annan form av “show”. Minnen av dessa evenemang är säkert av de roligaste jag har från den tiden – så stora tackar till Jerker och alla de andra lärarna som alltid orkade planera och ordna det hela.

Särskilt väl minns jag ett år då vi ordnade föreställningen på Svenska dagen och jag sjöng  Höstvisan. Jag förstod kanske inte så mycket om låten, men stämningen den har var kanske orsaken till att låten under alla dessa år stannat i mitt minne.

Nu när jag igen studerar på en Svensk skola och ja, det är både höst och Svenska dagen, tänkte jag sjunga låten på nytt. Men då jag inte denna gången har något ställe att uppträda låten live, spelade jag in min lite förnyade version hemma  (för vi har bara haft ett par lektioner med grunder i ljud, och dessutom kan det ta en god tid förän vi lärt oss att använda ljudstudion på skolan) och publicerar den istället på nätet.

Jag vill ännu tacka mina fantastiska (finskspråkiga) kompisar Harri Koskela, Tero Kalliomäki och Johanna Lesonen som deltog i projektet – speciellt Harri, för utan honom hade det här inte alls varit möjligt.

Här hittar du låten med en liten video vi filmade med Iphone under inspelningarna:  http://youtu.be/9wpCPwuQmi8

,

Den skrikande fågeln

14.10.2013 16.05 | Skriven av Arcada i Arcada i världen | Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för Den skrikande fågeln)

Projektet NSSE står inför en konceptuell förändring och nu bär det av för en tio-dagars intensivkurs i Johannesburg, Sydafrika. Med på resan är två Online Media-studenter från Arcada och två Soc&kom-studenter från Helsingfors Universitet. 

Har du hört historien om fågeln som är rädd för att flyga men som gör det ändå? Och när det breder ut sina vingar och lyfter så ger den ifrån sig ett skrik som låter ungefär som ett illvrålande barn. Den heter Hadida och den bor i vår trädgård. Nästan varje dag har jag hört dess vrål och fnissat lite för mig själv. Det låter minsann annorlunda än fiskmåsarna hemma. Emellertid lär de vara bra att ha eftersom de äter upp en viss typ av gräshoppa som antastar människor genom att skjuta iväg bläck på dem. Bara en sådan sak.

Det bästa med vår Afrikavistelse är alla små detaljer och lärdomar som jag snappat upp. Allra mest har jag lärt mig under våra kvällar på terrassen hemma i vårt hus. Där har vi suttit och ätit, druckit vin, bjudit på Fazers blå, skrattar så magen gjort ont och delat med oss av traditioner, åsikter och fördomar.

Jag har bland annat lärt mig att i Ghana äter man fladdermöss. Katt är inte heller något exotiskt på menyn. Och i Ghana skulle ingen kvinna någonsin säga högt att hon inte vill ha barn. Det är i allra högsta grad olämpligt.

En kväll berättade Charlie att det i Sydafrika finns vissa kulturer där brudgummen måste ”köpa” bruden genom att ge hennes far gåvor i form av boskap. Det kallas för Lobola. Om Charlie skulle vilja gifta sig med mig skulle han alltså gå hem till min pappa, sitta där i flera timmar, överräcka fler och fler gåvor och samtidigt be om min hand.
– Och vad händer om min pappa säger nej?, frågar jag.
– Då springer jag så fort jag kan och kommer aldrig tillbaka!

Det finns flera små saker som fått oss finländare att höja på ögonbrynen. Ibland av förvåning, ibland av förundran och ibland av förvirring. En gång måste vi visa upp våra kvitton för en vakt innan vi gick ut ur butiken och hon ritade någon konstig krumelur på dem. Hon kollade dock inte vad vi hade i våra kassar så meningen med det förstod jag aldrig. En annan gång satt vi tio personer inträngda i samma taxi och försökte hjälpa taxichauffören att hitta hem till oss, inte helt lätt när varken han eller vi hade GPS.

Ungdomarna, i alla fall de vi umgås med, går ganska sällan ut på kvällarna. I stället ordnar de hemmafester, helt enkelt för att det känns tryggast. I butikerna är alla skyltdockor vita även om en klar majoritet av landets befolkning är mörkhyade. När vi berättar att vi talar svenska som modersmål fast vi kommer från Finland är det ingen som reagerar nämnvärt. Här är det en självklarhet att det inom ett och samma land finns flera officiella språk. Själv har de elva stycken.

Det här är alla små detaljer. Små detaljer som tillsammans skapar en upplevelse. Små detaljer som tillsammans gör att jag vet lite mer om världen nu än för två veckor sedan.

/Michaela Rosenback

I en liten bil någonstans i Afrika

14.10.2013 15.57 | Skriven av Arcada i Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för I en liten bil någonstans i Afrika)

Projektet NSSE står inför en konceptuell förändring och nu bär det av för en tio-dagars intensivkurs i Johannesburg, Sydafrika. Med på resan är två Online Media-studenter från Arcada och två Soc&kom-studenter från Helsingfors Universitet. 

Vi sitter hopklämda i baksätet på en liten bil och susar fram genom den förhållandevis kalla natten. De senaste dagarna har tydligen varit lite kyligare även om det är vår nu och träden står i blom. Om ett par månader kommer hettan att vara olidlig. På båda sidor om bilen breder gatlyktorna ut sig och formar ett nätverk av ljusprickar. Det är omöjligt att hitta ett mörkt område, hur stor är den här staden egentligen?

Kvinnan som hämtat oss från flygfältet i Johannesburg berättar att hon blev stoppad av polisen på vägen dit för att hon talade i telefon medan hon körde. Som tur var klarade hon sig ur knipan genom att muta dem med 50 rand. (En struntsumma i euro). Hon kör gladeligen mot rött i var och varannan korsning men just nu är jag för trött för att ens orka vara rädd. Efter att ha varit vaken i 21 timmar och tillbringat cirka 13 av de timmarna på ett flygplan så börjar krafterna sakteligen att sina. Hon säger något åt oss på en engelska som låter precis så som jag föreställt mig att den ska göra här i de sydligaste delarna av Afrika. Ingen av oss förstår vad hon menar så vi skrattar bara artigt och håller med. När vi kommer fram till huset där vi ska bo orkar vi inte bry oss om varken det te eller kaffe som vi blivit tilldelade. Vi är helt enkelt för trötta.

Innan jag stupar i säng hinner jag tänka “jag är verkligen på andra sidan jordklotet nu, det här är helt obegripligt”. Sedan somnar jag som en stock.

/Michaela Rosenback

Äntligen interne… page loading.

14.10.2013 15.55 | Skriven av Arcada i Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för Äntligen interne… page loading.)

Projektet NSSE står inför en konceptuell förändring och nu bär det av för en tio-dagars intensivkurs i Johannesburg, Sydafrika. Med på resan är två Online Media-studenter från Arcada och två Soc&kom-studenter från Helsingfors Universitet. 

Var ska man börja?

Det var ju inte riktigt meningen att det skulle ta så här länge att koppla upp sig på internet och börja peppra denna blogg med bilder av oss när vi svettas, jobbar, umgås, upplever och lever livet här på andra sidan jorden.

Så jag måste väl till en början berätta att internetet i Johannesburg rent ut sagt kryper långsammare än en sköldpadda i en bakåtgående rulltrappa. Våra (vi finländares) ögon ploppade nästan ur skallen på oss när vi såg att alla datorer i filmskolan AFDA är splitternya Mac-datorer, och nu pratar jag inte om ett litet antal datorer. Jag antar att det är bra att ha snabba datorer vid klippning och redigering av film m.m, men när det gäller att dela filer, ladda upp bilder, leta upp något på internet, eller bara chatta på facebook så tar det evigheters evigheter.

Gissa om det kändes löjligt att stå och vänta på ett hackande youtube-klipp första skoldagen när vi kursdeltagare skulle ha individuella presentationer med inkluderade videoklipp.

Ni undrar säkert vad MITT första intryck var av Syd-Afrika, eller Johannesburg. Mitt svar vore; det rena golvet i terminalen på flygplatsen. Det var glasartat. På riktigt.

Resten av de första dagarna gick snabbt förbi med suddiga minnen av en massa intryck, upplevelser och okända miljöer. T.o.m de två killarna från Cape Town gned sig i ögonen redan vid sju tiden de första kvällarna, trots att deras miljöombyte inte var så värst stort.

/Malin

Hej på er alla!

14.10.2013 15.51 | Skriven av Arcada i Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för Hej på er alla!)

Kulturproducentarna bloggar om vad som händer inom utbildningen. Häng med!

Här sitter tre förstaårs kulturproducentstudenter med namnen Max, Stina och Emma som väntar med iver på att börja blogga! Vi har två live tv-sändningar som kommer sändas på DinaTV. Programmet heter RELEVANT, vilket är ett kunskapseminarium i vilket vi kommer diskutera ämnet Fattigdom. Mer information hittar ni på vår Facebook grupp/event. Men här på bloggen kommer du få följa i bild och textform alla de nyaste händelserna, vad vi håller på med och hur arbetsprocessen ser ut ända tills livesändningarna. Vi samarbetar med andra årets film & tv-studenter vilket kommer bli spännande.

Hoppas vi ses här under kommande veckorna och på DINATV!

Hälsningar: Max Laitinen, 25, Helsingfors, Emma Henriksson, 20, Borgå och Stina Öfverström, 18, Esbo

En pendlares historia

14.10.2013 15.47 | Skriven av Arcada i Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för En pendlares historia)

Hela världen kan rasa runt omkring henne – bara hon har en kamera. Anne Rajala vill fånga känslor, stunder och stämningar, både som enstaka bilder och som video. Hon studerar första året på Film & TV och försöker bl.a. komma ihåg hur man talar Svenska

Det var en gång en elev som bodde långt borta utanför ring trean. Hon tyckte om sin hemort – den lilla lungna staden med gulliga egnahemshus ca.60km från skolan – och hade tänkt bo där under hela sin studietid.

Varje morgon steg hon upp före klockan sex på morgonen, drack ett par koppar kaffe och åt sitt morgonmål, cyklade till stationen och hoppade på tåget.
De 40 minuter hon färdades till Böle kunde hon antingen ta en tupplur, läsa läxor och nyheter eller t.ex. skriva nya blogginlägg. Från Böle station var det sedan ännu lite på två kilometer att promenera till skolan.
Tidsmässigt tog det för vår berättelses Pendlare en timme och 15 minuter att komma till sin studieplats. Åtminstone då allt fungerade bra. Då det inte gjorde det kunde resorna under en dag ta sammanlagt upp till fem timmar.

Bussen var inte ett alternativ. Vår Pendlare hade förlorat allt intresse för det då hon pendlade till högstadiet i Vanda. Det var för långsamt och bussarna körde inte så ofta. Ifall man försenade sig från en, så hamnade man vänta på följande buss i evigheter.
Kvar blev alternativet att köra bil. Det var dessutom nästan det billigaste sättet att färdas. Men skolan hade inga parkeringsplatser reserverade för elever och det är bara få som antingen vill betala för parkering eller springa varannan timme för att flytta parkeringsskivan.
Tiden det tog att köra varierade mellan en och en och en halv timme beroende på trafiken. Inte kunde pendlaren heller hålla på och läsa eller vila samtidigt hon körde.

Då man talar om tid brukar man också nämna ordet pengar. I siffror betydde det då att om man varje vardag hade skola kostade resorna ca.160-190€ per månad. Ifall  man också hade haft behov till Helsingfors interna månadsbiljett skulle det ha kostat 50€ till, för Pendlaren är ju inte berättigad till studentrabatten då hon är bostatt utanför huvudstadsregionen.

Men det fanns många goda sidor i pendlandet. Under de vackra höstdagarna tyckte hon att det var egentligen ganska skönt att traska genom parken vid koloniparcellerna i Vallgård, även om första kilometern mellan stationen och simmhallen på Backasgatan var skuggad av trista gråa höghus.
I parken kändes det inte som man alls skulle vara i en skrämmande storstad och kvävas av trängslet. Men hon anade att senare, då solskenet skulle ersättas med regn och slask, skulle promenaden bli mycket dystrare.

Fastän Pendlaren då helst hade stannat i sin mysiga lilla stad, har hon nu försökt börja vänja sig vid tanken att flytta till Helsingfors. Men lämpliga tvåor eller familjebostäder till ett förmånligt pris är inte precis något som växer i träd.
Så om nu någon skulle veta om passliga bostäder, skulle Pendlaren nog vara tacksam för tipset.;)
Har ni erfarenheter av att pendla och hur har ni lyckats med det?

Tillbaka i ankdammen

12.09.2013 16.17 | Skriven av Arcada i Studieliv - (Kommentarer inaktiverade för Tillbaka i ankdammen)

Anne Rajala läser första året på Film och television-utbildningen på Arcada. Hon har passion för bild, musik och pingviner. Försöker bl.a. komma ihåg hur man talar svenska.

Fjärilar i magen. Svetten rinner ner för ryggen. Händerna skakar. Förvirran och lite panik…

Jag antar att en stor del av oss nya elever har haft liknande symptom de första dagarna på Arcada. Kanske också ni som studerat längre kommer ihåg hur det kändes de första veckorna då ni började på högskolan. Dag för dag har det dock blivit lättare och man börjar känna sig som hemma. Så småningom hittar man nya kompisar och det tar inte alltid en evighet att hitta till klassrummen.

För mig var inte enbart skolan och den nya omgivningen som förorsakade skräck. Skolspråket var ett av sakerna jag oroade mig mest för. Nog är svenska mitt modersmål, men jag har inte använt det nästan alls på över tio år. Då jag skriver får jag slå upp en ordbok var femte minut (om inte oftare) och ibland är det lite svårt och hänga med i diskussionerna. De gångerna jag själv vågar öppna min mun vid någon diskussion så känns det som man bara mumlar något obegripligt (även för mig själv). Därför ber jag redan nu förlåt för alla mina skrivfel och tokiga uttryck både på bloggen och “live” – hoppas ni har tålamod med mig.

Men språket är också en av orsakerna varför jag vill vara med och skriva på Arcadas blogg.

Då man kastar sig i olika situationer och flyttar sig utanför sin komfortzon – då lär man sig mest. Så jag vill uppmuntra också er att våga göra saker ni inte gjort tidigare och att inte vara rädda för att göra misstag eller misslyckas totalt. Enligt min erfarenhet får man mycket mer ut av det än vad man har att förlora.

Med dessa ord vill jag önska er alla lycka till med det nya läseåret och vi hörs av igen!